Apropå ingenting, har du bråttom någonstans? Det ser nämligen ut som om du har bråttom någonstans, och vi är ledsna att säga att det inte klär dig. Varför? Låt oss för en stund tala klarspråk: du är ful i bråttom. Så, slå dig ner här hos oss, släpp till, var oss vacker för en stund. Var oss lika vackra som vi är vackra. Det enda som här finns är känslan, och man får aldrig, som för jävligt ful i bråttom nu gjort, glömma den här känslan.
söndag, oktober 29, 2006
lördag, oktober 28, 2006
fina minnet
I auditoriet. Alla blickar riktade mot mig. Jag bölar. Kan inte andas. Hulkar, men står kvar ändå. Försöker. Får höra. Försöker igen. Janni försöker få mig att andas normalt. Och ger sig på mig igen. Ny övning. Nytt försök och jag dör en smula. Eller har kanske aldrig varit så vid liv i hela mitt liv. Janni gav sig inte hon stod kvar.
Klar. Springer därifrån, måste till toaletten, vill böla mer och sen om något dygn kanske andas en smula.
Då. Fridda som sliter upp dörren utifrån, tränger sig förbi mig å skriker springer gråter ja allt på en gång å tar sig upp på scen. Hon trycker sig upp mot väggen, men ja såklart vänd mot publiken och gråtsjunger sin sång på högsta volym - fem gånger på raken för att Janni inte ska få möjlighet att bryta emellan - och springer sen av scen och sätter sig på en stol. Alla står upp och jublar. Jag står på toaletten. Skulle ju böla klart men det är helt omöjligt.
Tror aldrig att jag skrattat så mycket i hela mitt liv som jag gör just nu. Fridda är så jäkla cool. Alla i hela världen måste få träffa Fridda.
Klar. Springer därifrån, måste till toaletten, vill böla mer och sen om något dygn kanske andas en smula.
Då. Fridda som sliter upp dörren utifrån, tränger sig förbi mig å skriker springer gråter ja allt på en gång å tar sig upp på scen. Hon trycker sig upp mot väggen, men ja såklart vänd mot publiken och gråtsjunger sin sång på högsta volym - fem gånger på raken för att Janni inte ska få möjlighet att bryta emellan - och springer sen av scen och sätter sig på en stol. Alla står upp och jublar. Jag står på toaletten. Skulle ju böla klart men det är helt omöjligt.
Tror aldrig att jag skrattat så mycket i hela mitt liv som jag gör just nu. Fridda är så jäkla cool. Alla i hela världen måste få träffa Fridda.
söndag, oktober 08, 2006
You know, it´s like when you buy a new record. At first, you fall in love with a couple of songs, maybe the easy ones, the one you kinda know from before. You listen to them again and again. Then you move on, increase you playlist, bit by bit, until you know every song of the record inside out. Except for number 12 or something. After a year or two, you don´t listen to the record anymore. You´re tired of it, you´re not into that catchy shit. It sucks, you say. But then, at a party or in some nostalgic situation or whatever, you pick up the record, just for fun - of course! - and you find that song, the song you never really liked before, the one you never had on your playlist, and you love it, more than anything; you love it for real, you love it forever. And that´s the thing, I think you are that song number 12.
Först ordnades internet i hemmet + sprangs det en mil och sen var det tjejmiddag för teamet och efter det var det workshop + middag + fest och efter det var det arrangemang i skolan inför vårt jubileumsspektakel och sen var det så 15 årsjubileum på Århus Teater + storfest på skolan och efter det kom en storartad bakfylledag med brunch och sarah silverman på tv:n och babbel surr tröttma mys och idag är Århus stängt och jag, jag ska stanna i sängen med snuva och film.
måndag, oktober 02, 2006
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)