Apropå ingenting, har du bråttom någonstans? Det ser nämligen ut som om du har bråttom någonstans, och vi är ledsna att säga att det inte klär dig. Varför? Låt oss för en stund tala klarspråk: du är ful i bråttom. Så, slå dig ner här hos oss, släpp till, var oss vacker för en stund. Var oss lika vackra som vi är vackra. Det enda som här finns är känslan, och man får aldrig, som för jävligt ful i bråttom nu gjort, glömma den här känslan.
söndag, oktober 08, 2006
You know, it´s like when you buy a new record. At first, you fall in love with a couple of songs, maybe the easy ones, the one you kinda know from before. You listen to them again and again. Then you move on, increase you playlist, bit by bit, until you know every song of the record inside out. Except for number 12 or something. After a year or two, you don´t listen to the record anymore. You´re tired of it, you´re not into that catchy shit. It sucks, you say. But then, at a party or in some nostalgic situation or whatever, you pick up the record, just for fun - of course! - and you find that song, the song you never really liked before, the one you never had on your playlist, and you love it, more than anything; you love it for real, you love it forever. And that´s the thing, I think you are that song number 12.
