Scen ett.

Jag fryser. Lilla klumpen i magen. Det blir inte lättare att säga hejdå. Blir alltid lika ställd av att säga hej. Hejdå, hej, hejdå, hej, hejdå. På sen av, tryck tryck. Sånt där pirr i käken. Som om jag just ätit något beskt. Munnen vill snörpa till sig. Magen som drar ihop sig litegrann. Men jag har inte ätit något beskt. Tryck tryck. Hejdå. Pirr. Tryck. Nej, det gick visst inte att trycka igen.

Liten vårkappa, vet inte varför, en buss som åker iväg och en korsning i ett regn vid en stor väg. Trycktryck. Snörp. Hur kan samma tryck gå på repeat i hela kroppen om man inte får trycka in något nytt.

Scen två.

Biografen Paradis. Den ena vill se Shortbus, men den spelas inte annat än på en filmfestival i en annan stad. Den andra vill se en rysk film men det är ju bara dansk textning och hjärnan klarar inte av att fokusera på så mycket på en och samma gång. Babel då! Den gick klockan tre. Långa promenaden då! Stora foten, långa benet först, uppför backen, förbi en busshållplats en stor väg och en korsning i ett regn. In på biograf Metropol. Babel går om en timme, halvsju, och sen halvtio. Vi går och tar en öl. Men då blir vi kissnödiga! Äh. Ett äh och fniss inne i huvudet. Äh. Snälla foten, två kvarter upp. Svänger upp dörren till Zigges på hörnet. Högst upp i backen, tre gator parallellt med trycktryck.

Foten somnade visst, ja det blev ingen bio men det spenderades ungefär lika många kronor som att titta på Babel hade kostat.

Scen tre.

Öppet öga, ring ring, och en såndär dag när täcket ska ligga kvar över hela kroppen och inget annat är ett alternativ men var det någon som lyssnade? Nej! Så det blev dusch och yogurt och hårtork blöta cykelsadeln ner till skolan i tid till och med och sen trycktryck någon som mest av allt i världen vill cykla någon annanstans.

Tiden har sin tand. Som tandagnisslan om natten för att få det att passa ihop.

Vad kan man säga som inte redan sagts.

Burkdjuret är ett djur som ser livet genom en triangel. En varningstriangel i vissa lägen, genom en trekant i andra.

the russian space agency

ideo

Har lärt mig hålla fingrarna så att de ser ut som koalatassar.

crash boom bang.

Hedvig i ringen. 3 gånger 2 minuter. Rakad liten norska med galen energi. Boxade henne ganska rejält och kunde boxat miljaders mer. Box. Sorry! Box! SORRY! Boxingstränaren bad mig vänligast att sluta be om ursäkt efter att jag punchat min motståndare i ansiktet.

"- Anna, don´t say you´re sorry - say ""...AND I MEAN THAT!"" after every punch!
- Ok."

Box. Box. Sorry. Box box BOX. Sorry. SORRY!! ... AND I REALLY MEAN THAT!!!

Dåligt samvete efteråt. Hedvig är lite mindre än mig, det blev liksom inte mycket av en pärs. Utan att tveka antog jag därför Milles utmaning: 3 x 2 minuter till i ringen. Fick in ett par rejäla smällar och hon var fan inte svag heller. Näsan fick sig iallafall en omgång, magen ett par till. Det blev ett jäkla drag, huvudena flög än hit än dit och kropparna vinglade fram och tillbaka... men så vred Mille armen ur led i rond två och var tvungen att stiga ur. Lilla energiknippet, också känd som angymachine, fick så köra två ronder mot boxningstränaren himself. Det var en syn. Liten snöflinga och stora Gud. Sen råkade jag träffa hans bollar och så var leken slut.