sitta ihop

svart jul

för att se fullständigt nytt djur, vänligen besök www.ollonsymfoni.blogspot.com

Jag är sur för det tog en vecka att läsa den där boken och då la jag ändå manken till
iallafall i tanken
och så blev det ändå så vanligt platt fall jaha. Jaha! Jaha! Jaha! Jaha! Vad är nytt liksom. Vad är inte 40-årig+ gubbe som pluggat hårt som ung jobbat det jobbiga left leffen och ändå alltid gillat det där KREATIVA ALTERNATIVA och har fula liksom ingådda byxor, som om han gått och fisigt i flera månader ÅR på sig, hela familjen vinkar till mig å ler å JA DET ÄR JU SÅ HÄRLIGT för de e ju alla på samma spår och de bor i stora huset med stora trädgården och lagar mat och ja. Ja nu har ju den jävel varit på konferens på konferens på möte jobbat länge sen konferens och kommit till insikt, hälsat på IDEO och vinkat till Dalai Lama och skriver till mig om hur allt är nu.

Låt oss prata allvar. I detta nu. Från en som är född in i denna upptäckt of yours.
Jag vill ha något nytt jag vill att du säger nåt som man inte redan fattat MÅSTE JAG SKRIVA MIN EGEN BOK FÖR ATT FÅ HÖRA NÅT NYTT.

Ska man behöva bli förbannad.

ps. tack lassie för att du har gjort ett sånt fint djur som är alldeles nytt. ds

ps2. du är den enda som förstår. ds

ps3. jag vet att boken är så himla fin för såna som är som dig men jag trodde verkligen att den var för mig och så var den inte det och då blev jag så ledsen för att det är alltid så med alla de där jäkla spexböckerna och vad i helvete ska jag behöva läsa varenda jävla teoribibel och skriva ihop mitt egna avståndstagande spex ja jag blev bara ungefär så ledsen. jag tänker flytta ut på prärien. sepe ds

Scen ett.

Jag fryser. Lilla klumpen i magen. Det blir inte lättare att säga hejdå. Blir alltid lika ställd av att säga hej. Hejdå, hej, hejdå, hej, hejdå. På sen av, tryck tryck. Sånt där pirr i käken. Som om jag just ätit något beskt. Munnen vill snörpa till sig. Magen som drar ihop sig litegrann. Men jag har inte ätit något beskt. Tryck tryck. Hejdå. Pirr. Tryck. Nej, det gick visst inte att trycka igen.

Liten vårkappa, vet inte varför, en buss som åker iväg och en korsning i ett regn vid en stor väg. Trycktryck. Snörp. Hur kan samma tryck gå på repeat i hela kroppen om man inte får trycka in något nytt.

Scen två.

Biografen Paradis. Den ena vill se Shortbus, men den spelas inte annat än på en filmfestival i en annan stad. Den andra vill se en rysk film men det är ju bara dansk textning och hjärnan klarar inte av att fokusera på så mycket på en och samma gång. Babel då! Den gick klockan tre. Långa promenaden då! Stora foten, långa benet först, uppför backen, förbi en busshållplats en stor väg och en korsning i ett regn. In på biograf Metropol. Babel går om en timme, halvsju, och sen halvtio. Vi går och tar en öl. Men då blir vi kissnödiga! Äh. Ett äh och fniss inne i huvudet. Äh. Snälla foten, två kvarter upp. Svänger upp dörren till Zigges på hörnet. Högst upp i backen, tre gator parallellt med trycktryck.

Foten somnade visst, ja det blev ingen bio men det spenderades ungefär lika många kronor som att titta på Babel hade kostat.

Scen tre.

Öppet öga, ring ring, och en såndär dag när täcket ska ligga kvar över hela kroppen och inget annat är ett alternativ men var det någon som lyssnade? Nej! Så det blev dusch och yogurt och hårtork blöta cykelsadeln ner till skolan i tid till och med och sen trycktryck någon som mest av allt i världen vill cykla någon annanstans.

Tiden har sin tand. Som tandagnisslan om natten för att få det att passa ihop.

Vad kan man säga som inte redan sagts.

Burkdjuret är ett djur som ser livet genom en triangel. En varningstriangel i vissa lägen, genom en trekant i andra.

the russian space agency

ideo

Har lärt mig hålla fingrarna så att de ser ut som koalatassar.

crash boom bang.

Hedvig i ringen. 3 gånger 2 minuter. Rakad liten norska med galen energi. Boxade henne ganska rejält och kunde boxat miljaders mer. Box. Sorry! Box! SORRY! Boxingstränaren bad mig vänligast att sluta be om ursäkt efter att jag punchat min motståndare i ansiktet.

"- Anna, don´t say you´re sorry - say ""...AND I MEAN THAT!"" after every punch!
- Ok."

Box. Box. Sorry. Box box BOX. Sorry. SORRY!! ... AND I REALLY MEAN THAT!!!

Dåligt samvete efteråt. Hedvig är lite mindre än mig, det blev liksom inte mycket av en pärs. Utan att tveka antog jag därför Milles utmaning: 3 x 2 minuter till i ringen. Fick in ett par rejäla smällar och hon var fan inte svag heller. Näsan fick sig iallafall en omgång, magen ett par till. Det blev ett jäkla drag, huvudena flög än hit än dit och kropparna vinglade fram och tillbaka... men så vred Mille armen ur led i rond två och var tvungen att stiga ur. Lilla energiknippet, också känd som angymachine, fick så köra två ronder mot boxningstränaren himself. Det var en syn. Liten snöflinga och stora Gud. Sen råkade jag träffa hans bollar och så var leken slut.

lilla blå

what where we supposed to do

fina minnet

I auditoriet. Alla blickar riktade mot mig. Jag bölar. Kan inte andas. Hulkar, men står kvar ändå. Försöker. Får höra. Försöker igen. Janni försöker få mig att andas normalt. Och ger sig på mig igen. Ny övning. Nytt försök och jag dör en smula. Eller har kanske aldrig varit så vid liv i hela mitt liv. Janni gav sig inte hon stod kvar.

Klar. Springer därifrån, måste till toaletten, vill böla mer och sen om något dygn kanske andas en smula.

Då. Fridda som sliter upp dörren utifrån, tränger sig förbi mig å skriker springer gråter ja allt på en gång å tar sig upp på scen. Hon trycker sig upp mot väggen, men ja såklart vänd mot publiken och gråtsjunger sin sång på högsta volym - fem gånger på raken för att Janni inte ska få möjlighet att bryta emellan - och springer sen av scen och sätter sig på en stol. Alla står upp och jublar. Jag står på toaletten. Skulle ju böla klart men det är helt omöjligt.

Tror aldrig att jag skrattat så mycket i hela mitt liv som jag gör just nu. Fridda är så jäkla cool. Alla i hela världen måste få träffa Fridda.

You know, it´s like when you buy a new record. At first, you fall in love with a couple of songs, maybe the easy ones, the one you kinda know from before. You listen to them again and again. Then you move on, increase you playlist, bit by bit, until you know every song of the record inside out. Except for number 12 or something. After a year or two, you don´t listen to the record anymore. You´re tired of it, you´re not into that catchy shit. It sucks, you say. But then, at a party or in some nostalgic situation or whatever, you pick up the record, just for fun - of course! - and you find that song, the song you never really liked before, the one you never had on your playlist, and you love it, more than anything; you love it for real, you love it forever. And that´s the thing, I think you are that song number 12.

kan inte staden komma till stockholm så får väl stockholm komma till staden

Först ordnades internet i hemmet + sprangs det en mil och sen var det tjejmiddag för teamet och efter det var det workshop + middag + fest och efter det var det arrangemang i skolan inför vårt jubileumsspektakel och sen var det så 15 årsjubileum på Århus Teater + storfest på skolan och efter det kom en storartad bakfylledag med brunch och sarah silverman på tv:n och babbel surr tröttma mys och idag är Århus stängt och jag, jag ska stanna i sängen med snuva och film.

it turned into a ballroom mix

en trummande demonstration avbrøt just skolarbetet. Fem miljoner mænniskor vandrar gatan ner. Jag vet inte vad de protesterar mot, men de kommer varje vecka.

Planerar en viralcampaign. Hade varit mycket enklare om det inte vore för det faktum att jag inte annat kan än att kalla det trialcampaign och ingen förstår någonting och jag därför inte kommer någonstans.

Vi hade 3 timmar boxning igår. Ær del av ett pilotprojekt før boxningsføreningen. Vi testas i nåt tortyrprogram som sen ska sæljas som føretagskoncept. Ingen kan røra sig. Alla har ont.

Ikvæll håller vi fest før de andra teamen. Tema drunk&horny + glamrock + porn. Vi har klætt in hela aulan i svart plast. Bananer, kondomer, shots, kondomer och bærs i baren. Det var de som børjade med att kalla teamet drunk&horny. Nu ska de få svar på tal. Porr porr.

Næsta vecka ær det 15 års-jubileum før Kaospiloterna. Under fredag den 6th oct kommer en ny internationell styrelse på 25 pers samt ny rektor (!) presenteras. Sen fest før 600 pers. Jag ær i the yardgroup. Vi ska skapa god atmosfær, men Karen ær gud och styr med jærnhand. Det ær hennes fest. Hon har varit hær forever.

Torsdag morgon. Check-in. Peppad inför dagen. Sara kommer in i vårt rum. Berättar att Niklas inte är med i vår grupp längre. Lärarna har tagit bort en från varje grupp. Dynamiskt var ordet. Vi ska lära oss hantera oväntade händelser. I vårt fall var det film-killen. Och vi måste filma och edit idag. Inte imorgon. Ja, det är väl bara att tänka om.

Måndag morgon. Släntrar iväg till skolan. Check-in. Utmattad efter helgens bravader, med en känsla av liten sorg. Tror att Larry varit här. Att han kanske åkte hem i morse. Eller så har jag bara drömt, ja hittepå. Attackeras av 3 timmars lektion i projekt management, classic version. Snabbt, sen uppgift: att göra en projektplan med hjälp av diverse metoder och hit och dit. Bara å gört, i grupp likamed de som du delar bord med. Leverera om en eftermiddag + en förmiddag = tjugofyra timmar. Lunch. Känns bra. Gruppen, vi som nu gjort en del och lärt oss en del... ja just vi, går hem till Nanna. Stor lägenhet. Inte skolan. Bara å gört. Miljarder meter av diskussioner, ett projekt uppdelat i helt odefinerbara delar, projektmedlemmar spridda med privatlivets vind och nån timme på Nannas säng senare tackar jag för mig denna dag. Släntrar vid åttatiden hem. Och släntrar snart iväg igen på bio, ser "vägen till guantanamo" och känner att... utmattningen innan bara var en förkänsla.
Tisdag morgon. Grupp möts kl nio. Snabba ord, saker görs en dit å en hit, någon poppar idé hit, tvåhundrafyrtio andra svarar med att poppa idé dit. Jag och Johannes klär oss i jobbarhatt och ger oss in i redigera-text-med-en-gammal-skit-dator-projektet. Vilket var väldigt roligt... för vi skrek hårda saker samtidigt som vi skrattade högt och väldigt snälla och var meanmachines och stupid bitches och jag vet inte vad. Och sen var vi klara... trodde vi, men några fil-skickningar senare insåg vi att vad vi än gjort så spelade det inte längre någon roll. Folk börjar få sepeblicken, en halvtimme innan deadline får vi ut något sorts material, som på tio minuter repeteras in av de som ska, ja det var ju de som ville, presentera. Jäkla skitpresentation. Jäkla skitjobb. Och ett försök att utvärdera efteråt. På fem minuter. Inser än mer hur konstigt det är att vara en massa nya personer, ihopsatta såhär, som fastnar i vissa roller, söker sina roller eller bara vill testa runt lite överallt.

Går förbi stampuben mittemot skolan, tar en kanske två öl med Mille som varit lärare för Frontlöparna (motsvarande kp-highschool) och känner att summering och fundering och efterpratning fanimig e en bra grej. Diskuterar hur man bäst kör igång ett projekt i grupp, och hur man hanterar... situationer.

Onsdag morgon. Check-in. Trött liten människa vinglar ned mot skolan, litet gult valv och sen sitter man i sin stol igen. Ny uppgift. Dynamisk form av förra. Trodde jag. Men så kommer Kasper in i kostym. Och Peter, veckans lärare, berättar att från och med nu, kl 9.30 onsdag morgon till och med fredag kl 11.45, så är allt hittepå på ett annat vis. Klassen är ett videoteam, Kasper vår projektmanager, Peter vår klient och Bjarne vår coach som bara får ställa frågar inte ge några svar. Vi uppgift är att göra fem promotionfilmer om skolan inför dess 15 års jubileum. Fem grupper. 3 gates som måste passeras: projektplan, idé, säljpryl, tidsplan, swotplan, stakeholderanalys på outcome och produktion, storyboard, ganttscharts, filming, bokningar av olika möten, rekvisitafix, budget, aktörer....
Inför varje gate ska miljarder saker utförts och dessa saker måste sedan godkännas av Kasper, i liten kostym, i litet rum, någonstans på skolan. Boka tid, fixa representant, sälja in skiten på 10 minuter. I gate 3 har vi en timme på oss med kamera. Vi har enochenhalv timmes editing-tid efter det. Vi har 15 min enpersons-crashcourse om hur kameran funkar. En person i vårt team får under en timme lära sig editing. Bara å gört.
6 timmar senare, 20 minuter innan Sara ska gå in till Kasper och på tio minuter sälja in hela vårt allt, gate 1, och få ett GO, inte ett no go för då är vi körda för resten av natten och får göra om, så kommer vi på själva idén. 6 timmar av diskussioner. Frustrationer. Prat. Prat om prat. Prat om inte prat men inte heller om något annat och nej jag håller med eller alltså ja jag håller inte med och jo vad kul ja vi gör istället såhär.
Men vi satte den första gaten. Kände mitt på dagen att såhär ska det inte vara inte ska vi väl tryckas ner i skorna och alla kännas helt onda och fel mot varandra, och hat, men sen kändes det bättre men så var någon visst ute och grät på toaletten och så hade man väl visst fel. Igen.

Klockan åtta var vi färdiga. Hem och laga mat sa jag, men så kom någon och ville prata och summera dagen så jag hamnade visst på Risras. Roligt för vi hann prata, finns ju miljarder man inte pratat med förut och det är lika jäkla roligt varje gång för man har så jäkla fel fel fel med allt man tror att man vet om alla hela tiden.

kärlek

Vet inte vad som hände.









Men han hade helt plötsligt ingen näsa.

90 grader. 75 grader. 60 grader. 40 grader. 30 grader. KOGE OG KULOR.
60 grader. 40 grader. 30 grader. SKRYNLoGT.
60 grader. 40 grader. 30 grader. FYNDTVAET.
40 grader. 30 grader. KOLD.
ULD. 30 grader. 20 grader.

UDEN FORVAESKE
1200
900
600
KORT
KOLD

Stoppade in min tvätt. Hm. Äh. Inte 60 grader. Tar lång tid. Kör på 40 grader KOGE OG KULOR istället. Sätter mobilklockan. Ringer om en timme. Går upp 5 trappor. Blajar runt lite på rummet så där som man gör i ett kalt rum utan tv, tidningar, böcker, möbler, telefon. Tänkte äsch, och gick ner 5 trappor efter 45 minuter.

INBLOTNING/FORTVAET
FORVAESKE
VAESKE
SKYLNING
FYLINGE
CENTRIFOG
STROG/EFTERSKOLNING

Pedagogik och teknik i en salig blandning sa mig att maskinen höll på och vaske.
Danmark: 40 grader är en timme, tänkte jag och gick 5 trappor upp.

Ner igen en kvart senare, när exakt en timme och kanske lite till gått.

SKYLNING.

Ja, den sköljer! Står och tittar på maskinen. I fem minuter. Inget händer. Jag går upp 5 trappor.Det är antagligen en idiotisk dansk 120 minuters maskin. Hänger runt. Går ner efter 15 minuter igen.

SKYLNING.

Tvättmaskinen jobbar i cykler, kan jag nu berätta. Börjar känna igen mönstret. Brus, stillhet, ubercentrifugering, ubercentrifugering + brus, stillhet, ubercentrifugering + brus, stillhet, ubercentrifugering + annat brus, stillhet, "avloppsljud", stillhet.

Tittade fem minuter till. Tänkte att ja men nu är det liksom på väg och bli FYLINGE. Men så precis när spänningen är olidlig OCH SNART KOMMER LYCKAN BLI TOTAL så börjar
maskinen om ett varv till.

Går ut på gården. Hittar grovsoprummet. Tänker "Jaha" och går in. Tittar på maskinen.
I fem minuter. Hittar en pall. Tittar på maskinen sittande i fem minuter. Och fem minuter till. Drar mig till minnes att nån sagt att sitta så här kan upplevas som rogivande. Står nu upp. Biter mina naglar. Sitter på maskinen. Det känns som om jag spelar på lotto. På väg att gå men kan inte slita sig för tänk om FYLINGE kommer.

Ger upp. Fan lite världsvan får man väl vara. Går upp fem trappor och sätter mig på sängen,
äter lite solrosfrön och surar. Efter två timmar går jag ner och maskinen är klar. Stoppar
i nästa maskin. Och sätter igång torktumlaren. Har nu LÄRT MIG NÅGOT och knappar därför in finaste fintvätten typ 20 grader varmt. Maskinen markerar då KORT + 600. Tack.

Tar postmanskliv uppför fem trappor och svetten rinner jag kan inte andas. Ramlar fram över det sista trappsteget. Där står mina två försynta danskor till rumsgrannar som jag aldrig träffat,
men hört!, och städar. Flåsar fram hej och skaka hand och danska ja svenska tihiiii. Jag för mig
så konstigt när jag ska artikulera tydligt så nu tror de att de bor granne med en Ulla-Bella.

Ungefär såhär psykadeliskt kändes det att lagom lördagstrött sitta med på en dansk födelsedagsmiddag. Liksom inne i en rosa bubbla med plussenuss som avskärmar en från hela världen samtidigt som man sitter fast.

ett s.k. djur.

Johannes ville visa oss staden. Så han tog oss med på sightseeing. En bil, en Johannes och en karta fick vi sen brummade vi iväg. Vi fick se bambisar i en djurpark, ghettot, en bazar, finaste husen, bästa parken och havet. Johannes berättade lite om ditt, lite om datt, och ibland började han skrika yla och hoppa runt för att, som det sen visade sig, avleda uppmärksamheten från alla danskar som liksom inte passade in i hans sightseeingsaga. Det finns enligt Johannes en spextradition bland danskar, som alltid ger sig till känna i utflyktstider. Trots vår käre dansk tappra försök att benåda oss denna syn, så hann jag se minst en dansk tjej ta på sig lajvoverall och dra en hink över huvudet och uppträda för sina kamrater. Sen hittade jag en tjej som stod under ett träd med nyckelpigsparaply, med hela gänget samlat runt sig. De applåderade och fotade. Frågade Johannes om jag fick mata bambisarna med dessa konstiga varelser, men då ändrade plötsligt sightseeingen riktning mot några mongosarna som gick på lördagspromenad lite längre bort.