Apropå ingenting, har du bråttom någonstans? Det ser nämligen ut som om du har bråttom någonstans, och vi är ledsna att säga att det inte klär dig. Varför? Låt oss för en stund tala klarspråk: du är ful i bråttom. Så, slå dig ner här hos oss, släpp till, var oss vacker för en stund. Var oss lika vackra som vi är vackra. Det enda som här finns är känslan, och man får aldrig, som för jävligt ful i bråttom nu gjort, glömma den här känslan.

onsdag, november 01, 2006

crash boom bang.

Hedvig i ringen. 3 gånger 2 minuter. Rakad liten norska med galen energi. Boxade henne ganska rejält och kunde boxat miljaders mer. Box. Sorry! Box! SORRY! Boxingstränaren bad mig vänligast att sluta be om ursäkt efter att jag punchat min motståndare i ansiktet.

"- Anna, don´t say you´re sorry - say ""...AND I MEAN THAT!"" after every punch!
- Ok."

Box. Box. Sorry. Box box BOX. Sorry. SORRY!! ... AND I REALLY MEAN THAT!!!

Dåligt samvete efteråt. Hedvig är lite mindre än mig, det blev liksom inte mycket av en pärs. Utan att tveka antog jag därför Milles utmaning: 3 x 2 minuter till i ringen. Fick in ett par rejäla smällar och hon var fan inte svag heller. Näsan fick sig iallafall en omgång, magen ett par till. Det blev ett jäkla drag, huvudena flög än hit än dit och kropparna vinglade fram och tillbaka... men så vred Mille armen ur led i rond två och var tvungen att stiga ur. Lilla energiknippet, också känd som angymachine, fick så köra två ronder mot boxningstränaren himself. Det var en syn. Liten snöflinga och stora Gud. Sen råkade jag träffa hans bollar och så var leken slut.