Apropå ingenting, har du bråttom någonstans? Det ser nämligen ut som om du har bråttom någonstans, och vi är ledsna att säga att det inte klär dig. Varför? Låt oss för en stund tala klarspråk: du är ful i bråttom. Så, slå dig ner här hos oss, släpp till, var oss vacker för en stund. Var oss lika vackra som vi är vackra. Det enda som här finns är känslan, och man får aldrig, som för jävligt ful i bråttom nu gjort, glömma den här känslan.
söndag, september 03, 2006
Om ni undrar vad jag gør. Så ær jag i Danmark. I Århus, en liten stad vid havet. Båtar kommer sækert hit, det vet jag før en i ett av de andra teamen på skolan seglade visst hit alldeles nyss, och båtar åker hærifrån, om inte annat nær killen i teamet ær klar med sitt i denna stad. Sitter i ett vardagsrum. Någon annans vardagsrum. Ett danskt. Snygga møbler. Jag kan leva med det. Har ett rum i Trøjborg, på Tordensjoldsgade, men ingen sæng så jag kvartar hos Mille från skolan tills jag lyckas ta mig ivæg till Ikea. Århus har ett alldeles eget Ikea. Århus ær en vældigt sætt liten pluttinuttstad, och jag ær vældigt sæker på att jag kommer få precis lagom nog av allt sådant och gladeligen om några år simma æver havet, bort hærifrån.
Men jag har ju precis kommit. En vecka sen, men det kænns mer som 7-8 veckor sedan. Har varit intensiva tider det senaste. Nytt land, nya språk, 58 nya bæstisar eller var det kanske just det man inte behøvde vara, bagage som kommit bort kommit fram men till fel blandats ihop och till slut precis nær magknipet och trøttheten blev lite væl påtaglig dykt upp utanfør dørren. Och den væska som sekunden innan innehøll allt allt allt jag haft av værde och nej hur ska det gå jag har ingenting mer i livet en den væskan INGENTING och nej det går inte att ersætta och hjælp och sorg hur ska jag gå vidare. Den innehøll visst bara ett par linnen. En påse med sladdar. Några tomma svart anteckningsbøcker och lite strumpor.
Jag flyttar ivæg framåt høstkanten. Ska om planerna føljs hejochhå vara borta i tre år och jag packar några linnen. Linnenlagerpålager som vinterkostym. Så jækla kass på pack att jag førtjænar ett kok stryk.
Førra lørdagen efter sorgset avsked med såndær gråt som gær att man inte kan andas prata och snor bara rinner och allt liksom klibbar ihop. Hem till Mille, som alltså går i min klass. Eller i mitt team. Team 13. 35 st snacksaliga jævlar. Levde røvare på dansk middag, jagade bagage, færsækte færstå var jag var, hamnade i en bar med fler från skolan, sen på en gatufest i regnet tillslut på ett golv i ett køk med den lilla dos svenne som finns hærikring.
Tittade på mitt rum. 5 v. Utan hiss. Fick fær mig att toan var i kællaren, och dusch, och att det knappt fanns eluttag och allt mæjligt mer men som vanligt, eller kanske inte som vanligt men liksom det har ju hænt, så var det hela lite av en øverdrift av en underdrift eller nåt. Kikade in rummet idag och det fanns visst två toalett precis utanfør dørren dusch och kæksutrymme och trinettkøk och ja. Ja minnet, det kan ibland spela en ett spratt. Fantasin också.
35 små skolkamrater slussades så ut, med buss, 4 timmar bort. I måndags. Har førstått att vi færdades uppåt norr. Till Åsen før en veckas teambuilding. Jæklar vad det pratas. Och spexas. Skolan før otæmjd kreativitet fick oss att sætta samman en massa improviserad teater, terminsplanen gicks igenom - ser hoppfullt ut med en massa roliga færelæsningar och projekt och coachningssessions och konferenser och boxning och hur mycket mer som helst. Tur det eftersom skolan kommer ruinera mig ner ner ner långt nedanfør ruinens brant. Mycket øl har druckits. Mycket prat pratats. Och førvirring før den snabba uttryckningen ur mitt sammanhang in i ett nytt sammanhang som liksom kænns helt autentiskt och ju ær det men fan hur snabbt kan det gå? Hjærtat hængde ju inte med. Mer prat. Så många mænniskor. Från så olika platser. Mycket i bagaget. Kænns unga. Yngre æn vad jag ær van vid. Tydligen dags att vænja om. Sa till Søren att hurrudu du ær bara tjugotvå och iochførsig har du ju kanske lite i huvudet ændå. Han tyckte jag var arrogant. Då skrattade jag och klappade på honom før Søren han ær søt.
Massstædning efter veckans hærjningar på lilla Åsen, en liten gård med en gammal teater ute på de stora fælten ja dær upp i norr. Bussluss 6 timmar till Køpenhamn. Dumhuvudet som skriver læmnade sovsæcken i bagageluckan och bullrumpan var inte mycket till hjælp. Jag och fem danskar hamnar i ett nytt snyggt vandrarhemsrum. Tvingas i væg på cocktailmingel før att representera. Mingla. Jag har ju minglat, pratat om ingenting, och liksom hejdå vem e du och vad tycker du hela veckan. Blablablablablablabla.
Låg sedan upp halva natten med mina små danskar. En lång diskussion om vilka djur som resten av teamet ser ut som. Nanna inledde starkt med att sæga att hon såg ut som en fisk før att liksom rættfærdiga sin utlæggning som dærefter fæljde om resten. Jag ser ut som en mus sa hon. Jag var tvungen att hålla med om fisken før hon tyckte ju att jag såg ut som en mus. Eniga om att Henrique ser ut som en lama. Gregers, en snæll rakad vessla.
Konferens på det stora biblioteket i Køpenhamn. EuroGel Good Experience. Visuella, datoriserade solsystem som visar vad som hænder på aktiemarknaden i værlden, varje føretag representerat av en planet/stjærna. Roligt nær det blev svarta hål. It-boomen skulle ha utplånat hela datorn. jag sæger då det. En kille vid namn Ted pratade om sina førsøk att sakta ner trafiken utanfør hans hus. Genom att lægga øverkørda dockor på vægen, bæra ut sitt vardagsrum. Skapa før att førændra. Voc visade foton och film, i ASCII. Deep Throat framstod som en vældigt sensuell film avbildad i ASCII. En dansk minister pratade om Randers. Danmarks mest kriminella plats. Roligt. Hillbillies och mørdare. Men nåt nytt projekt høll tydligen på att få Randers på føtter igen. Sådetså. Kontoret har så bestæmt.
Cocktail som hejdå. Bussresa 4 timmar fredagkvæll med mycket mycket øl øl øl tillbaks till Århus. En vælkommenfest på skolan væntade. Bussresan spårade hyfsat snabbt ur och blev en enda charter/Åre-95 upplevelse. Efter halva vægen steg 5 kycklingar, ta mig bokstavligt på det, på bussen fyllde oss med lakritssprit och tvingade oss att gissa låtar och det var dans och tjo och tjim, å andra i bilar utanfør fønstret ville visst också vara med.
Væl framme på Kaospiloterna slængdes vi så ut framfør de andra teamen och kalaset fortsatte till någonstans kring 6 på morgonen. Men något måste gøras åt musiken. Fyfan vad kass musik jag kænde mig som om jag var på høgstadiedisko.
Sova får jag gæra imorgon. På Ikea nær jag ska prova ut sæng.
Men jag har ju precis kommit. En vecka sen, men det kænns mer som 7-8 veckor sedan. Har varit intensiva tider det senaste. Nytt land, nya språk, 58 nya bæstisar eller var det kanske just det man inte behøvde vara, bagage som kommit bort kommit fram men till fel blandats ihop och till slut precis nær magknipet och trøttheten blev lite væl påtaglig dykt upp utanfør dørren. Och den væska som sekunden innan innehøll allt allt allt jag haft av værde och nej hur ska det gå jag har ingenting mer i livet en den væskan INGENTING och nej det går inte att ersætta och hjælp och sorg hur ska jag gå vidare. Den innehøll visst bara ett par linnen. En påse med sladdar. Några tomma svart anteckningsbøcker och lite strumpor.
Jag flyttar ivæg framåt høstkanten. Ska om planerna føljs hejochhå vara borta i tre år och jag packar några linnen. Linnenlagerpålager som vinterkostym. Så jækla kass på pack att jag førtjænar ett kok stryk.
Førra lørdagen efter sorgset avsked med såndær gråt som gær att man inte kan andas prata och snor bara rinner och allt liksom klibbar ihop. Hem till Mille, som alltså går i min klass. Eller i mitt team. Team 13. 35 st snacksaliga jævlar. Levde røvare på dansk middag, jagade bagage, færsækte færstå var jag var, hamnade i en bar med fler från skolan, sen på en gatufest i regnet tillslut på ett golv i ett køk med den lilla dos svenne som finns hærikring.
Tittade på mitt rum. 5 v. Utan hiss. Fick fær mig att toan var i kællaren, och dusch, och att det knappt fanns eluttag och allt mæjligt mer men som vanligt, eller kanske inte som vanligt men liksom det har ju hænt, så var det hela lite av en øverdrift av en underdrift eller nåt. Kikade in rummet idag och det fanns visst två toalett precis utanfør dørren dusch och kæksutrymme och trinettkøk och ja. Ja minnet, det kan ibland spela en ett spratt. Fantasin också.
35 små skolkamrater slussades så ut, med buss, 4 timmar bort. I måndags. Har førstått att vi færdades uppåt norr. Till Åsen før en veckas teambuilding. Jæklar vad det pratas. Och spexas. Skolan før otæmjd kreativitet fick oss att sætta samman en massa improviserad teater, terminsplanen gicks igenom - ser hoppfullt ut med en massa roliga færelæsningar och projekt och coachningssessions och konferenser och boxning och hur mycket mer som helst. Tur det eftersom skolan kommer ruinera mig ner ner ner långt nedanfør ruinens brant. Mycket øl har druckits. Mycket prat pratats. Och førvirring før den snabba uttryckningen ur mitt sammanhang in i ett nytt sammanhang som liksom kænns helt autentiskt och ju ær det men fan hur snabbt kan det gå? Hjærtat hængde ju inte med. Mer prat. Så många mænniskor. Från så olika platser. Mycket i bagaget. Kænns unga. Yngre æn vad jag ær van vid. Tydligen dags att vænja om. Sa till Søren att hurrudu du ær bara tjugotvå och iochførsig har du ju kanske lite i huvudet ændå. Han tyckte jag var arrogant. Då skrattade jag och klappade på honom før Søren han ær søt.
Massstædning efter veckans hærjningar på lilla Åsen, en liten gård med en gammal teater ute på de stora fælten ja dær upp i norr. Bussluss 6 timmar till Køpenhamn. Dumhuvudet som skriver læmnade sovsæcken i bagageluckan och bullrumpan var inte mycket till hjælp. Jag och fem danskar hamnar i ett nytt snyggt vandrarhemsrum. Tvingas i væg på cocktailmingel før att representera. Mingla. Jag har ju minglat, pratat om ingenting, och liksom hejdå vem e du och vad tycker du hela veckan. Blablablablablablabla.
Låg sedan upp halva natten med mina små danskar. En lång diskussion om vilka djur som resten av teamet ser ut som. Nanna inledde starkt med att sæga att hon såg ut som en fisk før att liksom rættfærdiga sin utlæggning som dærefter fæljde om resten. Jag ser ut som en mus sa hon. Jag var tvungen att hålla med om fisken før hon tyckte ju att jag såg ut som en mus. Eniga om att Henrique ser ut som en lama. Gregers, en snæll rakad vessla.
Konferens på det stora biblioteket i Køpenhamn. EuroGel Good Experience. Visuella, datoriserade solsystem som visar vad som hænder på aktiemarknaden i værlden, varje føretag representerat av en planet/stjærna. Roligt nær det blev svarta hål. It-boomen skulle ha utplånat hela datorn. jag sæger då det. En kille vid namn Ted pratade om sina førsøk att sakta ner trafiken utanfør hans hus. Genom att lægga øverkørda dockor på vægen, bæra ut sitt vardagsrum. Skapa før att førændra. Voc visade foton och film, i ASCII. Deep Throat framstod som en vældigt sensuell film avbildad i ASCII. En dansk minister pratade om Randers. Danmarks mest kriminella plats. Roligt. Hillbillies och mørdare. Men nåt nytt projekt høll tydligen på att få Randers på føtter igen. Sådetså. Kontoret har så bestæmt.
Cocktail som hejdå. Bussresa 4 timmar fredagkvæll med mycket mycket øl øl øl tillbaks till Århus. En vælkommenfest på skolan væntade. Bussresan spårade hyfsat snabbt ur och blev en enda charter/Åre-95 upplevelse. Efter halva vægen steg 5 kycklingar, ta mig bokstavligt på det, på bussen fyllde oss med lakritssprit och tvingade oss att gissa låtar och det var dans och tjo och tjim, å andra i bilar utanfør fønstret ville visst också vara med.
Væl framme på Kaospiloterna slængdes vi så ut framfør de andra teamen och kalaset fortsatte till någonstans kring 6 på morgonen. Men något måste gøras åt musiken. Fyfan vad kass musik jag kænde mig som om jag var på høgstadiedisko.
Sova får jag gæra imorgon. På Ikea nær jag ska prova ut sæng.
