Apropå ingenting, har du bråttom någonstans? Det ser nämligen ut som om du har bråttom någonstans, och vi är ledsna att säga att det inte klär dig. Varför? Låt oss för en stund tala klarspråk: du är ful i bråttom. Så, slå dig ner här hos oss, släpp till, var oss vacker för en stund. Var oss lika vackra som vi är vackra. Det enda som här finns är känslan, och man får aldrig, som för jävligt ful i bråttom nu gjort, glömma den här känslan.
torsdag, september 07, 2006
Resultatet av veckans projektarbete börjar växa fram. Vi fick i måndags uppgiften att planera en workshops-dag inför nästa års EuroGel conference. Deadline idag tors kl 14, då resultatet ska mailas iväg till Mark, arrangören. Sen åkte vår teamleader till finland.
Så, 35 personer lämnades kvar i ett rum, med en uppgit och en deadline. Kaos. Kaos. Kaos. Kaos. Förra året resulterade i storbråk då ngn sorts hierarkisk ordning och vissa ledarskapsfigurer liksom stöptes fast från första dagen och andra kände sig undantryckta. I vårt fall blev det precis tvärtom. Totalt plain.
Ingen ledare. Ingen är helt bestämd om något. En "speakerslist" (räck upp handen och du skrivs upp på lista och så får alla säga sitt tur och ordning) spikades. Och det hela gick så klart åt helvete. Det är helt omöjligt för 35 personer att enas, prata, kommentera varandra, föra diskussionen vidare... med eller utan speakerslist. Medans en säger sitt sitter resten och funderar på vad just de vill säga. Vilket är helt förståeligt, då vi inte kunde kommentera när vi ville, utan pga det idiotiska sytem vi valde att skapa var tvungen att vänta på vår tur. Förutom de 200 ggr när regelverket frångicks. Och de 300 ggr när det inte alls kunde gå för sig. Blandat med spontanutropade röstningar, bråk, total enighet i 10 minuter tills någon helt plötsligt säger tvärtemot.
Jag grät. Låg på golvet, mitt i ringen vi satt i, och bankade mina nävar i golvet.
Dag två så ställde sig så äntligen någon upp, det är väl det man är här för att lära sig göra, och sa: Vänta. Kan vi inte bara utse två-tre som bestämmer struktur. Inte den kreativa processen och vad vil vill planera, bara hur. Ja! Sa alla. Som vanligt. De tre som ansvarar för praktiska bestyr i teamet denna vecka fick så ta över ledarskapet, eller skapa ledarskapet. De var borta i fem minuter. Och kom sen tillbaka med en tidsplan och en arbetsplan.
Vilken lycka. Ja. Vi har nog alla lärt oss ett och annat av detta.
Jag och Gaute satt igår i och skulle få ihop vår del skriftligt. Vid femtiden sa vi hey! orkar inte sitta här mer! och gick över till Risras på andra sidan gatan, skolans stampub. Gaute rökte vattenpipa, vi tog en öl och knappade ihop skiten på datorn. Hela klassen var där, med sina datorer.
Så, 35 personer lämnades kvar i ett rum, med en uppgit och en deadline. Kaos. Kaos. Kaos. Kaos. Förra året resulterade i storbråk då ngn sorts hierarkisk ordning och vissa ledarskapsfigurer liksom stöptes fast från första dagen och andra kände sig undantryckta. I vårt fall blev det precis tvärtom. Totalt plain.
Ingen ledare. Ingen är helt bestämd om något. En "speakerslist" (räck upp handen och du skrivs upp på lista och så får alla säga sitt tur och ordning) spikades. Och det hela gick så klart åt helvete. Det är helt omöjligt för 35 personer att enas, prata, kommentera varandra, föra diskussionen vidare... med eller utan speakerslist. Medans en säger sitt sitter resten och funderar på vad just de vill säga. Vilket är helt förståeligt, då vi inte kunde kommentera när vi ville, utan pga det idiotiska sytem vi valde att skapa var tvungen att vänta på vår tur. Förutom de 200 ggr när regelverket frångicks. Och de 300 ggr när det inte alls kunde gå för sig. Blandat med spontanutropade röstningar, bråk, total enighet i 10 minuter tills någon helt plötsligt säger tvärtemot.
Jag grät. Låg på golvet, mitt i ringen vi satt i, och bankade mina nävar i golvet.
Dag två så ställde sig så äntligen någon upp, det är väl det man är här för att lära sig göra, och sa: Vänta. Kan vi inte bara utse två-tre som bestämmer struktur. Inte den kreativa processen och vad vil vill planera, bara hur. Ja! Sa alla. Som vanligt. De tre som ansvarar för praktiska bestyr i teamet denna vecka fick så ta över ledarskapet, eller skapa ledarskapet. De var borta i fem minuter. Och kom sen tillbaka med en tidsplan och en arbetsplan.
Vilken lycka. Ja. Vi har nog alla lärt oss ett och annat av detta.
Jag och Gaute satt igår i och skulle få ihop vår del skriftligt. Vid femtiden sa vi hey! orkar inte sitta här mer! och gick över till Risras på andra sidan gatan, skolans stampub. Gaute rökte vattenpipa, vi tog en öl och knappade ihop skiten på datorn. Hela klassen var där, med sina datorer.
